...eller sockersjukan som många vill kalla det. Att använda ordet sockersjuka tycker jag är verkar vilseleda folk en aning. Det är ett flertal personer som kommer och frågar om jag verkligen får äta socker eller antar att jag faktiskt inte får äta det. Därav tycker jag att ordet Sockersjuka vilseleder. Att jag har diabetes betyder inte att jag inte får äta socker - jag får äta precis som vanligt, men i rätta mängder! Jag har aldrig varit en sån person som vräker i mig sötsaker, jag har alltid ätit sådant i rätta mängder och därför har min diabetes aldrig varit något problem.

Min diabeteshistoria tog sin början när jag var elva år gammal i samband med att min farfar gick hastigt bort. Jag hamnade i en slags depression där jag slutade äta och bara stängde ute allt. Under denna tid framkom min diabetes smygandes utan att vi märkte det på grund utav att sorgen efter min farfar var ju det vi alla antog att det "bara" var. Jag blev allt sämre och sämre tills den dagen min farmor tog mig till en sköterska, då hon fick leda mig in till henne eftersom jag var så orklös. Hos sköterskan satte hon diagnosen att jag hade Diabetes typ 1. Det finns två sorets Diabetes. Den som jag har Typ 1, får man på grund utav att bukspottskörteln som producerar insulin i din kropp slutat att fungera. Och så finns det en Typ 2 av diabetes som kommer utav stress eller övervikt, den sortens av diabetes har du fortfarande lite insluinsproduktion kvar. När jag hade fått denna diagnos Typ 1 fick jag åka akut med blåljus till sjukhus 1.5h bort. Där jag väl framme på sjukhuset försvann helt och vaknade upp med armarna fulla av slangar. Jag låg på sjukhuset i ungefär en vecka innan jag äntligen fick komma hem!

Detta är en historia som bara är skrapad på ytan, det ligger väldigt mycket mer bakom orden. Som alla de fantastiska människor som hjälpte till och visade sina medkänslor. Jag kan inte tacka dem tillräckligt!!
Idag har jag levt med min diabetes i ungefär 9år och det har blivit som en rutin, som om jag alltid har levt med det. Det är en självklarhet att man någon gång har blivit arg och ledsen över att vara drabbad. Att man bara vill strunta i allt, en sån tanke slår nog varje person med diabetes någon gång. Men som diabetiker har du två val - antingen struntar du i det och du blir allt sämre = allt går åt skogen. Eller så gör du det bästa av situationen och en dag kan se på din diabetes som jag gör idag - som en rutin! 

I början av min diabetes fick jag ta sprutor i magen 6 gånger dagligen, men inte långt därefter började jag använda mig av insluinpump. Det är en liten dosa som jag stoppar in insulin i som sedan förs vidare i en slang som i sin tur är kopplad till en liten nål som jag sätter i magen som jag byter ungefär var fjärde dag. Pumpen är ett väldigt bra hjälpmedel på flera sätt: det är ETT stick var fjärde dag, den pumpar in inpogrammerat insulin hela tiden och den håller ens blodsocker mycket jämt och stabilt, jämfört med vanliga sprutor. Så det vill jag verkligen rekommendera till diabetiker. Visst, du bär alltid med dig pumpen, men den ligger alltid i fickan som om det vore en mobiltelefon. Och du kan vara utan den i högts två timmar om du tillexempel badar.

Under dessa 9 år har min läkare sagt att mina värden har legat så bra att man knappt märker att jag har diabetes på dem. Och det är precis vad jag menar med att göra det bästa av situationen. Tack vare att jag gjorde det och inte bara struntade i allt ledde till dem bra värdena. Jag tror inte att det handlar om att "bara ha" en lättskött Diabetes, utan bara man ger allt för att det skall bli som en rutin, så kan alla Diabetiker uppnå fantastiska värden! I dagens läge tar jag insulin genom min pump utan att någon märker det, det är knappt så att jag själv märker det tack vare att det sitter i bakhuvudet, det sitter i ryggmärgen. Det är så självklart för mig. 
Det är också viktigt att kunna nå dit tack vare omgivningen. Jag har under resans gång haft helt fantastiska sköterskor och läkare, men även vänner och familjen som har stöttat till hundra procent!


Så, som slutkläm vill jag egentligen uppmana att Diabetes handlar inte om att man inte får äta, det handlar om att man får äta vad man vill i rätta mängder - som alla egentligen borde utgå ifrån. Samt att hur du behandlar din diabetes, behandlar den dig likadant tillbaka. Vill du leva ett välmåeligt liv - gör då din diabetes till att vara en del utav just dig! Diabetes är, som jag brukar kalla det, en frisk sukdom. 



/ Victoria.

Gårnatten blev en natt att minnas då mina vänner kom och firade in mitt 20e år tillsammans med mig. Kvällen började med att vi alla begav oss ut i kylig snöglittrande skog och värmde våra tassar i knastrande flammor och skönsång ekade mellan träden i den svarta natten. Mina dussintals vänner och jag begav oss efter ett tag tillbaka in i musiken och ljusslingorna och festen tog då sin början för fulla glas!

















Natten erbjöd ett flertal suddiga, men ack så oförglömliga foton och minnen med mycket skratt och dans!

Och min längtan efter Italien blev verkligen inte mindre...

En sann längtan! punkt slut.